Diskbråck Spinal Stenos Spondylolisthes SRS Årsrapporter
Hem Om Swespine Resultat För patienter Länkar Kontakt 1177.se SKL/NKR GDPR

4Slogga.jpg

  

engelskflagga.jpg

       English version
           Swespine


Om Segmentrelaterad Smärta

SRS är en förkortning för Segmentell Rörelsesmärta alternativt Segmentrelaterad Smärta. Ett segment består av två kotor med mellanliggande disk och två facettleder. Två segment innefattar på motsvarande sätt tre kotkroppar med två mellanliggande diskar samt två par facettleder. SRS är ett svenskt uttryck och internationellt används begreppet degenerativ disksjukdom (Degenerative Disc Disease, DDD).

SRS används ofta som samlingsdiagnos vid alla de tillstånd med kronisk ryggsmärta där vi bedömer att smärtan uppstår vid rörelse eller belastning i ett eller flera specifika och lokaliserbara rörelsesegment. Detta kan föreligga vid isolerad diskdegeneration men begreppet kan användas även vid diskbråck och andra tillstånd där ryggsmärtan dominerar och smärtan kan lokaliseras till enstaka segment. Smärttillstånd i ländryggen orsakad av spondylolistes och i samband med spinal stenos redovisas inte här utan under resp. rubrik.

Symtom

Vid segmentell smärta upplever patienten smärta av huggande eller skärande karaktär. Smärtan kan radiera ner i bäckenet eller buken och besvären ökar vid belastning. Man upplever ofta svårigheter att sitta mer än korta stunder och känslighet för plötsliga och oförberedda rörelser, såsom att trampa snett på en trottoarkant.

 

Utredning

Det finns inget säkert sätt att ställa diagnosen. För att man skall ställa diagnosen SRS bör patienten uppvisa en lokaliserad smärta (oftast i ryggslutet) som kan provoceras vid den kliniska undersökningen. Man kan se åldersförändringar (sk degeneration) på slätröntgen. Tydligast ses dessa förändringar på magnetkameraundersökning (MR), där man ibland även kan se inflammation kring en eller flera diskar. Utredningen syftar till att med så stor sannolikhet som möjligt fastställa orsaken till smärtan.

 

Behandling

Alla patienter med SRS bör först behandlas med adekvat sjukgymnastik. Man har visat att sk multiprofessionell rehabilitering inklusive kognitiv beteendeterapi är av värde. Den behandlingen går bl a ut på att man försöker hjälpa patienten att hantera smärtupplevelsen på ett mer konstruktivt sätt. 

 

När operera?

Om ett adekvat rehabiliteringsprogram, som pågått under minst 6 månader, inte lett till önskat resultat så kan operation övervägas. Ett sådant ska föregås av noggrann diskussion om för- och nackdelar, då det dock inte säkerställt att operation på lång sikt ger ett bättre resultat än annan, icke-kirurgisk behandling.

 

Det finns olika metoder för att försöka identifiera vilken eller vilka diskar som är källa för ryggsmärtan. Olika provokationer kan utföras samt olika former av blockader av i första hand disken. Dessa metoder har inget bevisat värde, men används ändå av många kliniker och anses ge viktig information om vilken typ av smärta som råder och vilken nivå som anses orsaka problemet och därmed skulle kunna bli föremål för åtgärd. 

Operativ behandling

Den kirurgiska behandlingen vid SRS är i första hand steloperation (fusion) i någon form. Steloperationen syftar till att ta bort den smärtande rörligheten och belastningssmärtan. På senare år har man infört operation med en diskprotes. Det innebär att man tar bort disken och ersätter den med en protes. Det är idag inte säkerställt om personer som opererats med diskprotes har en gynnsammare prognos på sikt än de som opererats med fusion. Resultaten som redovisas innefattar både steloperation och diskprotesersättning.

Uppdaterad 2018-05-01