Diskbråck Spinal Stenos Spondylolisthes SRS Årsrapporter
Hem Om Swespine Resultat För patienter Länkar Kontakt 1177.se SKL/NKR GDPR

4Slogga.jpg

  

engelskflagga.jpg

       English version
           Swespine


Om Spinal Stenos

Spinal stenos innebär att det uppstått en försnävning av utrymmet i ryggmärgskanalen (spinalkanalen). ”Spinal” betyder att ett tillstånd har att göra med ryggraden eller ryggmärgen. Ordet ”stenos” kommer från grekiskan och betyder trång. Försnävningen orsakas vanligtvis av en åldersrelaterad förändring av kotpelaren (degenerativa förändringar), där disken sänks och buktar bakåt, smålederna mellan kotorna (facettlederna) förstoras och buktar framåt, samt ledbanden mellan kotorna blir grövre och veckar sig. Samtliga dessa förändringar reducerar utrymmet i spinalkanalen, där nervtrådarna/rötterna befinner sig. Även rotkanalerna mellan två kotor, som innehåller en enskild nervrot på väg ut till den del av kroppen den innerverar, kan förträngas och ge specifika besvär till just den nervens utbredningsområde. Om spinalkanalen är förträngd kallas sjukdomen central spinal stenos, om rotkanalen är trång kallas detta lateral spinal stenos eller rotkanalstenos. Många gånger är trängseln kombinationer av dessa tre typer.

 

Tillståndet drabbar vanligen personer över 60 år, eftersom de degenerativa förändringarna då börjar utvecklas. Det finns yngre personer med spinal stenos, vanligen då orsakad av medfödd trång spinalkanal. Det finns inga säkra uppgifter om hur många personer i Sverige som har spinal stenos. Sjukdomen drabbar något oftare män än kvinnor. Några faktorer som sannolikt påverkar degeneration i ryggen är kända. Det gäller bl a rökning, som både påskyndar och försvårar åldrandet av diskarna. Nedbrytning av brosket i lederna (artros) och den efterföljande förstoringen av lederna är ärftlig.   

 

Symtom

Symtomen startar ofta smygande och förvärras efterhand, ofta med viss variabilitet. Vanligtvis utlöses symtomen av fysisk aktivitet, typiskt vid gående eller längre tids stående. Vid central spinal stenos får man allt svårare att gå längre sträckor pga av ett eller flera av följande symtom: dov bensmärta, tyngdkänsla i benen, kramp, domningar eller en känsla av att benen inte vill lyda. Många gånger minskar symtomen om man stannar upp/sätter sig och böjer ryggen framåt, vilket ökar utrymmet i spinalkanalen. Denna symtomlindring vid böjning av rygg förklarar varför det ofta är lättare att cykla än att gå vid spinal stenos.

Vid lateral spinal stenos kan symtomen vara likartade, men drabbar oftare bara ena benet, och ofta upplever man en mera ischiasliknande (strålande till en speciell del av benet) nervsmärta. Förutom dessa bensymtom finns vid båda stenosformerna vanligen smärta i ländrygg.

Utan behandling kvarstår oftast symtomen eller ändras långsamt över tid. Många gånger ses en variabilitet i symtomen med bättre och sämre perioder. Fysisk träning rekommenderas. Många förbättras spontant över åren, medan andra försämras.

 

Utredning

Diagnosen ställs i första hand genom patientens vanligen typiska berättelse (anamnes) och därefter genom magnetkameraundersökning (magnetresonanstomografi, MRT), eller om denna undersökning ej går att genomföra (om patienten exempelvis har en pacemaker), med datortomografi (förkortas DT eller CT), ibland med kontrast, som sprutas in före undersökningen. Dessa undersökningar påvisar eventuella förträngningar av spinal/nervrotskanaler, men det är viktigt att resultatet ställs i relation till patientens symtom, eftersom även symtomfria personer kan uppvisa förträngningar. Hos personer med t ex diabetes kan även andra undersökningsmetoder användas för att skilja spinal stenos från andra sjukdomar som ger bensmärta. Till dessa hör elektromyografi, EMG, (en metod att mäta muskelcellernas elektriska aktivitet).

Behandling

Vid obehandlad spinal stenos ändras symtomen ofta mycket långsamt över tid, och det är nyttigt att hålla sig i god form även om man har en del symtom. Cykla brukar vara lättare än att promenera, eftersom utrymmet i spinalkanalen ökar vid framåtböjning (och minskar vid bakåtböjning). Det är också därför som symtomen oftast lättar om man böjer sig framåt eller sitter ner. Värktabletter har ofta ingen påtaglig effekt då symtomen framför allt uppstår vid aktivitet och minskar i vila. Undantag kan finnas vid lateral spinal stenos, eller om det föreligger en kombination av tillstånd som smärta som också utgår från exempelvis muskler och/eller leder mellan kotorna.

Operation kan bli aktuell om smärtan eller funktionsstörningen av patienten bedöms som ”oacceptabel”, samt om MRT eller CT visar tydliga förändringar som överensstämmer med patientens besvär. Vid ett kirurgiskt ingrepp görs plats för nervstrukturerna via en s.k. ”dekompression” = vidgning av spinalkanalen. Operation har visats ge goda resultat på de symtom som relateras till benfunktion, åtminstone på kort sikt. Mer osäkert är hur kirurgi påverkar en eventuell samtidig ryggsmärta, men även här kan man få en viss förbättring. Ibland görs en samtidig steloperation (fusion) av den del av ryggen där förträngningen sitter. Valet mellan enbart dekompression och kombinerad dekompression och fusion styrs av faktorer såsom grad av ryggsmärta, eventuell kotglidning, benkvalitet, andra sjukdomar mm. Bedömning av vilken operation som har bäst förutsättningar att ge gott resultat görs genom att dessa faktorer vägs samman i varje enskilt fall.

 

Ny kunskap och ny teknik har bidragit till att allt fler opereras för spinal stenos. Antalet som opereras med samtidig fusion på grund av kotglidning har dock minskat, då man i vetenskapliga studier visat att resultatet efter två år inte skiljer sig från de patienter som opererats med enbart dekompression.

Vanligen brukar man få gå, stå och sitta genast efter operationen, och benbesvären brukar lindras inom de närmaste dagarna/veckorna. Vistelse på sjukhus varierar, men rör sig oftast om 1-5 dagar. Detta beror bland annat på typen av ingrepp. Om samtidig steloperation utförts, kan man ibland behöva en mjuk korsett under några månader.

Uppdaterad 2018-05-01